För många år sedan hörde jag ett radioprogram med ungersk pop, något jag knappt trodde fanns. Skrev till producenten som skickade två ungerska LP. Detta blev startskottet till ett mångårigt samlande av vinylplattor från obskyra länder, främst Östeuropa och Asien. All tänkbar och otänkbar musik har i en mer eller mindre strid ström förminskat min boendeyta och nu orkar jag inte längre hålla räkningen på hur många plattor jag har. Det är ur denna skivsamling jag här kommer att recensera valda axplock, både egna favoriter och annat udda och underhållande värt att lyfta fram. Den här bloggen tar dig med på en ovanlig musikalisk resa med nedslag i allt från lettisk discoflum, taiwanesisk schlager-progg och rumänsk kitschpop. Hyser ett nästan politiskt inkorrekt intresse för pop från forna diktaturer där den musikaliska utvecklingen haft andra förtecken än hos oss i väst. Har dock haft svårt att helt hålla fingrarna borta från väst, då främst Frankrike och Italien. Du som bara står ut med radiovänlig välproducerad internationell mainstreampop kanske kan få lite problem längs vägen. Men vem vet, kanske kan en gnutta intresse väckas för det okända, bortglömda, bortvalda...

lördag 20 mars 2010

Eduard Artemiev - Teplo zemli/Warmth of Earth (Russia 1985)

Denna rock-suite från 1985 är bland det mest pretentiösa av populärmusik man kan hitta från Sovjetunionen. Tonsatt av Eduard Artemiev och framförd av gruppen Boomerang med sångerskan Zhanna Rozhdestvenskaya. Texterna är inspirerade av uråldriga eskimå-legender fyllda av magi. Att lyssna sig igenom detta svulstiga symfoniska musikverk är också ren magi. Musikaliskt sett är det ett mästerverk. Musikerna trakterar allehanda instrument med skärpa och finess i ett många gånger imponerande komplicerat ackompanjemang. Sovjetiska moogsynthar leker tafatt i ett ständigt föränderligt nätverk av ljud, och Zhanna's säkra stämma hittar rätt i labyrinterna. Det vill till att man öppnar sina sinnen för att släppa in den här musiken. Lyckas man blir resan genom de nio låtarna en krävande men mycket vacker upplevelse. Plattan är som en parodi på rysk progressiv symfonirock, men det är äkta vara.
Hör hur den vackra "Kto ya" växer och blommar ut i all sin dysterhet. För den som orkar rekommenderar jag även "Na beregu mlechnogo puti" - ett fullkomligt omöjligt stycke musik som ställer höga krav på lyssnaren att hänga med i svängarna, och definitivt inget man nynnar på i duschen. Överarbetat men genialiskt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar