För många år sedan hörde jag ett radioprogram med ungersk pop, något jag knappt trodde fanns. Skrev till producenten som skickade två ungerska LP. Detta blev startskottet till ett mångårigt samlande av vinylplattor från obskyra länder, främst Östeuropa och Asien. All tänkbar och otänkbar musik har i en mer eller mindre strid ström förminskat min boendeyta och nu orkar jag inte längre hålla räkningen på hur många plattor jag har. Det är ur denna skivsamling jag här kommer att recensera valda axplock, både egna favoriter och annat udda och underhållande värt att lyfta fram. Den här bloggen tar dig med på en ovanlig musikalisk resa med nedslag i allt från lettisk discoflum, taiwanesisk schlager-progg och rumänsk kitschpop. Hyser ett nästan politiskt inkorrekt intresse för pop från forna diktaturer där den musikaliska utvecklingen haft andra förtecken än hos oss i väst. Har dock haft svårt att helt hålla fingrarna borta från väst, då främst Frankrike och Italien. Du som bara står ut med radiovänlig välproducerad internationell mainstreampop kanske kan få lite problem längs vägen. Men vem vet, kanske kan en gnutta intresse väckas för det okända, bortglömda, bortvalda...

onsdag 17 mars 2010

Marina Zhuravleva - Potseluij menja tolko raz... (Russia 1989)

Vackra sångerskan Marina Zhuravleva dök upp som en av många nya stjärnor på den ryska pophimlen under de sista skälvande åren innan Sovjetunionen upplöstes. Rysk disco inspirerades under denna tid till stor del av Modern Talking men med en markant mer mollstämd och melankolisk känsla. Att lyssna till Marina's LP från 1989 är som att resa genom en betonggrå förort till Moskva i 40 minusgrader. Marinas röst är iskall i sin brist på nyanser. Sovjetsyntharna jobbar på i full reverb, särskilt i den smärtsamt hjärtekrossande domedagsballaden "Ya ne ta". Ta och lyssna på den, och även maffiga discolåten "Bez tebya" och låt dig förflyttas till en diktatur på ruinens brant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar