Ele & Kaja Kõlar (Estonia 1984)

De estniska systrarna Ele och Kaja Kõlar dyker upp lite här och där när man djupdyker i estnisk populärmusik under Sovjet-tiden. Redan på 70-talet sjöng de estniska versioner av västerländska hits i riktigt hyfsad kvalité. Lägg märke till de cirkusinspirerade silverklänningarna och de fetaste pannbanden i historien. Musiken som här framförs av kompbandet Radar håller relativt sett hög standard. Smådeppiga men trivsamma poplåtar i upptempo med inslag av gamla sovjetsynthar.
Lyssna till discoinfluerade "Naerusuu".

Heo Yoon Jeo LP (South Korea 1980)

Guldklädda Heo Yoon Jeo är ännu en av alla funkdisco-tjejer som lanserades på den koreanska halvön under disco-eran. Man ska inte förvänta sig att bli bjuden på amerikanskt eller tyskt välproducerat dunk av den här tjejen, snarare småmysig och udda groove med en hel del dramatik. Särskilt i sången. Heo Yoon Jeo är uttrycksfull så att det räcker och blir över, medan musikerna flummar på med lite moog och brass här och där. Den här skivan är ett ganska signifikant axplock av hur det kunde låta i Seoul 1980. Först ut en dansant historia med coolt slapbass-gung, och därefter ett exempel på mer släpig funk på gränsen till psych. För den som blir nyfiken på mer "Korea-disco" kan jag lova att det finns en bottenlös brunn att ösa ur.

Medeu - Medeu (Kazakhstan 1984)

Det oansenliga Melodiya-omslaget döljer en liten skatt att finna längs sidenvägen för den som gör ett stopp i Kazakhstans före detta huvudstad Alma-Ata. Staden ligger högt och här plågades sovjetiska idrottsmän i den tunna luften för att uppnå bästa möjliga kondition. Att Alma-Ata också huserade en egen liten elektronisk ensemble vid namn Medeu är dock inte lika känt för gemene man. Kazakisk populärmusik från 70- och 80-talet är minsann inte lätt att luska rätt på, och då blir man extra anfådd när plattor som denna dyker upp. Det över 10 minuter långa stycket Ochotnik läggs här ut för genomlyssning för den som har tålamod. Ochotnik är en stundom nästan kontemplativ ljudresa genom ett antal olika landskap som vävs samman till en riktigt snygg ambient-suite. Många mossiga gamla synthljud passerar revy i denna science-fiction-mässa och så även i de övriga fem spåren på detta helt instrumentala album. Kazakhstan goes pretto-electro!

Michel David + Mariann et Jeanett - Amour: 2+1 (France 1974)

Alla med grundläggande kunskap i matematik anar av titeln Amour: 2+1 att den här kärleksakten inte endast innefattar två deltagare, utan tre. Michel David och Marianne inleder mjukt till det släpiga sensuella "Je t'aime moi non plus"-kompet. När efter en stund även Jeanett ansluter är trekanten ett faktum. Den sista minuten är de stönande älskogsljuden så dominanta att musiken nästan försvinner. Den icke byxmyndige kan dock lyssna på B-sidans instrumentala version.

Bezinky - Tajfun (Czech Republic 1981)

Tjeckiska tjejtrion Bezinky släppte några singlar men stod oftast i bakgrunden som kör till de större artisterna. Den här singelns A-sida är en ganska ointressant cover av världshiten Xanadu. B-sidans "Tajfun" är dock betydligt roligare. Härligt gungande groove-funk med ett riktigt coolt moog-tema i basen, och såna där typiska tjeckiskt smaskiga drumbreaks som sitter exakt där de ska. Det konsonantrika tjeckiska ligger som ett skönt pilsnerskum över kompositionen. Och precis som pilsner släcker det bara törsten tillfälligt. Man vill liksom ha mer.

Zdzislawa Sosnicka - Moja muzyka (Poland 1976)

Under kommunismens välde i Östeuropa var det Polen som starkast kom att förknippas med jazz och funk. Och om vi ska prata poslk funk är Zdzislawa Sosnicka en av de som visar oss var skåpet ska stå. Egentligen var hon mer av en traditionell schlagerartist, men just det här albumet är ett undantag. Skivan kryllar av välsnickrad soulpop garnerad med finurliga orkestrala arrangemang. Ibland låter musiken som signaturer till kriminalserier, med den enda skillnaden att här också finns sång på polska. Waw-gitarrer och brass varvas flitigt och rakt igenom är det hög kvalité som råder. Helt klart en av de bästa skivorna jag hört från Polen. Efter viss vånda har jag valt ut mina två favoriter: "Za inny dzien za inna noc" och "Nie wiedzialam nic o sobie" - två riktigt smart laddade pistoler. Ruskigt snyggt!

Kamuran Akkor - Dogru mu dogru mu / Ikimiz bir fidaniz (Turkey 1975)

Till 70-talets Istanbul tar oss nu turkiska divan Kamuran Akkor. Hennes sensuellt putande läppar dyker upp på ett otal vinylsinglar från 60-talet och fram, och hon hör till den populära genren "arabesk" - en blandning mellan pop och traditionell turkisk orientalisk musik. På just den här singelns bägge sidor har moog-synthen fått en framträdande roll, vilket inte är alls ovanligt i turkiska produktioner från den här tiden. När dessa elektroniska ljud parar sig med de eleganta turkiska folktonerna är det svårt att inte förnimma smaken av vattenpipa och äppelte i bazarens mattprydda labyrinter.

Blagovest & Svetoslav Argirov - Momiche za dvama (Bulgaria 1983)

Bulgarien är ett färglatt och roligt land musikaliskt sett, särskilt under det tidigare 80-talet. Tvillingbröderna Blagovest och Svetoslav ser ut som hårmodeller från såna där blekta affischer man kan se i skyltfönstret hos den lokala hårsalongen. Lika länge har den här plattan solblekts av tiden och framstår vid en lyssning idag som en sorts bulgarisk variant av Bee Gees. Träffsäkra falsettröster till electro-kryddad musik med vissa spår av 70-tal. Här och var dyker tuffa rösteffekter upp och spetsar discodansen med en och annan centiliter science fiction. "A girl for two" heter albumet men något triangeldrama ser det inte ut att vara tal om med tanke på skivomslagets idel glada miner.
Kanske discofunkiga "Polunoshchen signal" och titelspåret "Momiche za dvama" som presenteras här kan få lyssnaren att åtminstone dra på munnen.

Kabalababa - Más mint a többi (Hungary 1989)

Stock-Aitken-Waterman-doftande liten pärla från Ungern. Sångerskan Kabalababa (som egentligen heter Császár Gertrúd) gav ut två album - detta från 1989 och ännu ett 1991 - men försvann sedan spårlöst. Jag har många gånger ställt mig frågan varför. Kabalababa kunde nämligen haft viss potential. Hon sjunger klockrent och sockersött, lite av en ungersk Kylie Minouge, och det är inte utan att man tänker på "I should be so lucky" när man lyssnar på det här. Musiken balanserar på gränsen att vara så plastig och amiga-datoriserad att den riskerar att låta mer som ett nintendo-spel än något man kör på ett dansgolv. Men kanske är det just det som gör den här barnsliga disco-plattan så oemotståndlig. Mitt i den simpla produktionen finns faktiskt en tyngd och en hitkänsla. Det finns egentligen inte en enda svag låt på plattan, även om det kan krävas viss distans och en gnutta humor för att komma till den insikten. Kabalababa sjunger här "Más mint a többi" och "Örökké együtt".

512 KBytes - Kompjuter muzyka (Russia 1987)

Perestrojka och Glasnost banade väg för nya inslag på den sovjetiska musikmarknaden. Projektet "512 KBytes" som bestod av musikerna Andreij Rodionov och Boris Tihomirov är ett bra exempel med LP'n "Computer music". Musiken var något så fantastiskt som datorproducerad. På baksidan av skivomslaget visas också en bild av en urgammal dator med tillhörande bläckstråleskrivare, kanske för att förtydliga för den oinvigde ryssen hur denna märkliga musik skapats. Det här är en ganska udda platta. Andreij och Boris tilläts leka fritt med de enkla musikprogrammen och ut kom en rad spretiga men stundom tjusiga electro-kompositioner i mycket varierande stil. Jag har valt att lägga ut de två godaste mumsbitarna ur denna ljudgryta: dansant pulserande och helt galna "Ja - bortovoij kompjuter", och dystra svepande "My - komanda novoij formatsi". Männen sjunger också, något man också försökt datorisera genom röstförvrängningar. Det här är både knasigt och väldigt udda, men när förnimmelsen av det mörka ryska vemodet bryter igenom blir det ändå riktigt vackert.

Caroline Grimm - Parce que c'est vous (France 1987)

Dags för falsksång! Franska Caroline Grimm fick förmodligen inte skivkontrakt för sin sköna stämma, utan snarare sitt fördelaktiga yttre. Det är dock jag tacksam för, och säkert en handfull andra nördar som anser att det musikaliska värdet många gånger höjs ju sämre artisten sjunger. I Caroline Grimm's fall råder sannerligen denna matematik. Hennes spruckna och falska stämma ger dessa spröda sensuella melodier näring. För den som har svårt att följa Carolines tveksamma sång ger de franska 80-talssyntharna en tydlig och kanske välbehövlig vägledning. Caroline plågade gehörmaffian med sisådär 4-5 singlar från 1985 till 1990. Beklagligt att det inte blev mer anser jag. Det här är hennes andra singel, och B-sidan heter mycket passande "La face B".

Min Hae Gyong (South Korea 1981)

Inte för att sångerskan Min Hae Gyong från Sydkorea ser särskilt munter ut på skivomslaget, men hennes låtar satte förmodligen koreaner i rörelse på dansgolven 1981. Nu är jag ingen hejare på att tyda koreanska tecken och kan således inte skriva ut vad låtarna heter. Men strunt samma, låt musiken tala. Den här medryckande dansgolvsrökaren är helt suverän. Redan i inledningen inser man att det inte finns någon återvändo - den här låten bara måste få ta plats. Pang-på-rödbetan-disco som förgylls av det underbara allvarsamma koreanska språket, särskilt i eko-effekterna i refrängen.

Mirdza Zivere - Viena diena mana muza (Latvia 1979)

Grymt cool platta med lettiska allround-sångerskan Mirdza Zivere och gruppen Modo. Den här musiken spräcker eventuella fördomar om att nattlivet i Riga 1979 skulle låta tråkigt. Mirdza tar ut svängarna med sin excentriska sångstil, och hon rör sig mellan funk och disco med smärre uppehåll vid traditionell easy-listening-pop. Kan inte låta bli att presentera tre guldkorn från den här plattan. Först ut är "Vienmer but" - ett smäckert minimalistiskt discobygge baserat på moog och coola breaks. Monotont och naket - definitivt bland det coolaste jag hört från Lettland. Därefter slow-funkiga "Zozefino" som visar upp Mirdza's mer sexiga sida. Låten är som hämtad ur en mjukporrscen, ett intryck som förstärks av de sensuella suckar och stön Mirdza försiktigt ger ifrån sig i andra akten. Även här är det Modo's moog som lägger an tonen i det fenomenala meloditemat. Slutligen galna "Saules ritmi" - snuskigt skön jazzdisco som fullkomligt sprakar av moogpiruetter och drumbreaks. En honnör till alla letter - ni har något att vara riktigt stolta över!

Electric-Cord Group - Break Dance (Romania 1984)

1984 gav Electrecord - det statliga och enda tillåtna skivbolaget i Rumänien under diktatorn Ceasescu's styre - ut den här LP'n med förmodat syfte att rumänsk ungdom skulle ha något att dansa breakdance till. Electric-Cord Group var skivbolagets egen studioorkester som under 70-80 talen producerade en rad tema-skivor. Frågan är hur många ynglingar som i realiteten körde breakdance på Bukarests trottoarer 1984. De stela poserna på skivomslaget vittnar snarare om att avståndet till västerlandets subkulturer var ganska långt. Musiken då? I mina öron låter det ungefär som bakgrundsmusiken till testkörningen av Toyota Corolla i ett gammalt avsnitt av Trafikmagasinet. Lyssna här till "Carpathian's Break", och breaka loss med självaste Dracula.

Do Vissinga - Porto Vecchio (France 1982)

Man kan fråga sig om anledningen till att fransyskan Do Vissinga poserar nästan helt naken på sitt singelomslag är att väcka intresse hos manliga musikköpare eller att helt enkelt signalera att hennes musik är av erotisk art. Den vackra melodin Porto Vecchio skulle förvisso kunna vara ett tema hämtat från en erotisk film, utan att för den skull vara porrig. Det är en melodi fylld av vemod och fransk melankoli och man kan riktigt se hur avklädda Do Vissinga leder en häst över stranden i en potentiell musikvideo.

Orm - Discofil (Czech republic 1979)

Disco-projektet Orm's första platta från 1979. Orm består av bröderna Petr och Pavel Orm. På 80-talet utökades brödraparet med tjejduon Hana & Dana och vips lät det som ett tjeckiskt ABBA. Men på den här plattan finns inga kvinnliga röster och här är det mer funk och space-disco som gäller. 70 och 80'talspop från Tjeckoslovakien håller genomgående hög standard, och även Orms LP är hyfsat välproducerad med tidens mått mätt. Lyssna till "Jen dál a víc líp" - svängig disco med sång av den ene brodern Orm. Mer meditativt blir det i instrumentala electro-numret "Kouzlený let".

Wu Shao Chu (Taiwan 197?)

En av alla de taiwanesiska sångerskor som på 70-talet ständigt släppte LP-skivor var Wu Shao Chu. Har inte en blekaste aning om vilket år hon släppte just den här, men en inte allt för vågad gissning skulle vara runt 1973/74. Som jag tidigare skrivit avrådes den fullblodade musikperfektionisten att lyssna till taiwanesisk 70-talspop. Man skall förvänta sig ett och annat misstag i studion, vilket enligt mig bara höjer underhållningsvärdet. Här används en intressant mellotron, (eller är det en moog?) och mot slutet dyker en manlig "sångare" upp för att härma Wu Shao Chu's hoande i något slags försök att "soula". Komiskt men samtidigt på gränsen till psych i de skönt sprakande elektroniska fuzz-riffen.

Marcellina PJT - A sztár csak te vagy (Hungary 1986)

Marcellina skulle kunna kallas Ungerns svar på tyska Sandra, särskilt på den här plattan från 1986. Tillsammans med två killar bildade hon gruppen Marcellina PJT och de fick en stor hit med låten "Te vagy a sztár". Soundet är inte alls så välproducerat som Sandras, men icke desto mindre intressant. Tunga synthtrummor dundrar på till de lätt sliriga men feta elektroniska ljudmattorna och ihop med Marcellinas något raspiga röst blir det hela härligt östeuropeiskt skitigt. Melodierna är slagkraftiga och med en mer vidsynt musikmarknad hade det här kunnat sälja även utanför Ungerns gränser.
Här presenteras "Te vagy a sztár" (Det är du som är stjärna) och "Randevú az éj szívében" (Möte i nattens hjärta).

Eduard Artemiev - Teplo zemli/Warmth of Earth (Russia 1985)

Denna rock-suite från 1985 är bland det mest pretentiösa av populärmusik man kan hitta från Sovjetunionen. Tonsatt av Eduard Artemiev och framförd av gruppen Boomerang med sångerskan Zhanna Rozhdestvenskaya. Texterna är inspirerade av uråldriga eskimå-legender fyllda av magi. Att lyssna sig igenom detta svulstiga symfoniska musikverk är också ren magi. Musikaliskt sett är det ett mästerverk. Musikerna trakterar allehanda instrument med skärpa och finess i ett många gånger imponerande komplicerat ackompanjemang. Sovjetiska moogsynthar leker tafatt i ett ständigt föränderligt nätverk av ljud, och Zhanna's säkra stämma hittar rätt i labyrinterna. Det vill till att man öppnar sina sinnen för att släppa in den här musiken. Lyckas man blir resan genom de nio låtarna en krävande men mycket vacker upplevelse. Plattan är som en parodi på rysk progressiv symfonirock, men det är äkta vara.
Hör hur den vackra "Kto ya" växer och blommar ut i all sin dysterhet. För den som orkar rekommenderar jag även "Na beregu mlechnogo puti" - ett fullkomligt omöjligt stycke musik som ställer höga krav på lyssnaren att hänga med i svängarna, och definitivt inget man nynnar på i duschen. Överarbetat men genialiskt!

Patrizia Pellegrino - Auctomaticamore (Italy 1981)

Italiensk utvikningsbrud och skådespelerska som släppte ett mindre antal singlar på 80-talet. Det gjorde hon förbaskat rätt i! Enligt mig är Automaticamore från 1981 är ett mästerverk. Space-disco med en lekfull slap-bas som lägger an tempot och smärtsamt vackra sugande synthsvep som målar låten i färger. Därtill Patrizias erotiskt väsande sång. Än så länge det bästa jag hört från Italien. Varning för mersmak!

Senay - Honki ponki (Turkey 1980)

Trots att Senay var mycket populär i Turkiet under hela 70-talet och dessutom representerade landet i en rad internationella festivaler, gav hon endast ut en fullängdare. Den kom 1980 och är ett gott exempel på turkisk disco från decennieskiftet 70-80'tal. Flummigt och skitigt, men samtidigt turkiskt elegant på nåt sätt. Öst möter väst, men pendeln slår helt klart över till väst i det här fallet. Här finns inga orientaliska tongångar alls, däremot sensuella nattklubbsvibrationer och sexiga moogar. Senay sjunger bra och låtarna är genomgående starka. Enligt mig en av de bästa plattorna från Turkiet över huvud taget!
Lyssna till "Dalkavuk" och "Sev kardesim" och låt dig förföras av Istanbuls okrönta discodrottning. Introt till "Dalkavuk" är grymt!

Tessék választani '77 (Hungary 1977)

"Tessék választani" betyder ungefär "Varsågod och välj!" och var en uppmaning till det ungerska radiolyssnarna att utse vilken melodi man uppskattade mest. Tävlingen, som debuterade 1960, var mycket populär under 70-talet och en bit in på 80-talet, men konkurrerades sedermera ut av alltmer västerländskt inspirerad musik. Tessék választani liknade vår svenska melodifestival på det sättet att melodierna var helt nya och inte tidigare vare sig utgivna eller framförda. 1977 gav man ut de bäst placerade låtarna på den här snygga LP'n. Vinnaren var Kovács Kati men här vill jag lyfta fram två andra bidrag. Gruppen Beatrice gör ett riktigt grymt fender-funkigt nästan småproggigt discoförsök med sångerskan Csuka Mónika i spetsen i låten "Gyere kislány gyere". Nästan lika svängigt blir det när supergruppen Neoton här tar sina första stapplande discosteg i låten "Gyere táncolj (Ha zene szól)l". Härligt tjatigt och groovy! Den låten översatte man året efter till engelska - Let's go dancing - som släpptes i flera länder. Förutom Beatrice och Neoton dyker ett antal andra stora namn upp i Tessék választani 1977, såsom Syrius, Generál och Zalatnay Sarolta. Rekommenderas!

Ha Ji Ni (South Korea 1982)

Det räcker att se skivomslaget för att förstå att Ha Ji Ni's LP från 1982 bör vara av intresse. Silverklädd koreanska poserar i rymdskepp. Musiken är väl inte direkt science fiction, men väl en lagom universell mix av västerländsk disco från tidigt 80-tal och koreanskt svårmod. Det fullkomligt kryllar av kvinnliga discostjärnor från Korea under den här intressanta eran, den ena mer uttrycksfull än den andra. Det koreanska språket blir inlevelsefullt när det sjungs och på den här plattan förstärks intrycket av ett hyfsat välproducerat orkesterkomp med vissa inslag av moog. Schysst Seoul-sväng!

Marina Zhuravleva - Potseluij menja tolko raz... (Russia 1989)

Vackra sångerskan Marina Zhuravleva dök upp som en av många nya stjärnor på den ryska pophimlen under de sista skälvande åren innan Sovjetunionen upplöstes. Rysk disco inspirerades under denna tid till stor del av Modern Talking men med en markant mer mollstämd och melankolisk känsla. Att lyssna till Marina's LP från 1989 är som att resa genom en betonggrå förort till Moskva i 40 minusgrader. Marinas röst är iskall i sin brist på nyanser. Sovjetsyntharna jobbar på i full reverb, särskilt i den smärtsamt hjärtekrossande domedagsballaden "Ya ne ta". Ta och lyssna på den, och även maffiga discolåten "Bez tebya" och låt dig förflyttas till en diktatur på ruinens brant.

Huang Chang Ling - (Taiwan, 197?)

Om man söker kinesisk popmusik från 70-talet är mitt tips att gräva i de närmast arkeologiska avlagringar av LP-skivor som släpptes i Taiwan. Även Hong Kong och Singapore spottade förstås också ut vinyl men mina kinesiska guldkorn har jag oftast vaskat fram ur de taiwanesiska tyvärr ofta ganska dåliga LP-pressningarna. Trots visst "surface noise" finns det mycket roligt att hitta. Taiwaneserna var nämligen inte lika finkänsliga av sig när det kom till kvalitén på vare sig sångmässiga eller orkestrala insatser vid inspelningarna. Ostämda gitarrer, slarvigt trakterade trummor och de titt som tätt klumpigt felträffande brass-stötarna ger ett slirigt men underhållande och hjärtligt helhetsintryck.

Sångerskan Huang Chang Ling's LP är ett gott exempel på hur det kunde låta i Taiwan någongång i början av 70-talet (årtal finns nästan aldrig utskrivna på deras vinyler - kanske ville de att musiken skulle vara tidlös?).

Låten jag valt att presentera är en skönt mullrande nästan Eurovisions-mässig fuzzig och smågalen popdänga som inte riktigt vet vart den ska men ändå hittar rätt på nåt sätt. Elegant och pampigt mitt i det sunkiga. Men visst låter det nästan som att Huang Chang Ling befinner sig i ett annat rum när hon sjunger?

Sonia - Sur ma musique (France 1980)

Fransyskan Sonia släppte ett halvdussin singlar i decennieskiftet 70-80 varav "Sur ma musique" är en av de mer intressanta, och då inte enbart för det städat utmanande singelomslaget. Sonia's sång är ljus och småfalsk i sann fransk anda. Lägg sedan till ett hyfsat raffinerat men ändå enkelt pulserande electrokomp i botten och man vill bara ha fler tuggor av småfranskan. Har inte lyckats samla på mig riktigt alla Sonias bakverk ännu, men det är bara roligt att ha något gott att se fram emot.

Någon fullängdare med Sonia har jag inte heller lyckats dofta mig till.

Kovács Kati - Kérdés önmagamhoz (Hungary 1980)

Kati Kovács är än idag en av Ungerns mest inflytelserika kvinnliga artister och hon har kryddat den ungerska populärmusikgulashen med riktigt många paprikor genom åren. Kanske är låten "Kérdés önmagamhoz" från albumet "Tíz" från 1980 den allra starkaste. Den ungerska studio-moogen används lekfullt och resultatet blir rökdoftande mahognyfärgad lounge-electro med ett meloditema så vackert att det gör ont i bröstet. Efter ett långt intro börjar Katis alvarsamma röst poetiskt läsa den säkert mycket vackra texten och det känns som hämtat ur ett psykologisk östeuropeiskt drama. "Kérdés önmagamhoz" betyder "Fråga till mig själv". Kanske finner hon också svaret på sin fråga i detta mästerverk?

Chorus & Disco Company - Discoland (Poland 1977)

Polska studio-projektet Chorus & Disco company gav ut två fullängdare i Polen i slutet av 70-talet, och enligt mig är "Discoland" den bättre. Albumet är fullspäckat av funkiga disco-grooves med feta moogsynthar och en hel del orkestrala inslag som t.ex brass. I stort sett är alla låtar instrumentala förutom titelspåret Discoland där kvinnliga sångröster upprepar textraden "Discoland, Disco" ett otal gånger. Skivan är således inget för den lyrikintresserade, men dock för alla som älskar småproggig 70-talsfunk från Östeuropa när den är i sitt esse. Lyssna här på "Discoland" och den mer spaceiga "Alfred wsrod ptakow".

Kira - Vacances a deux (Belgium 1981)

Vad sägs om en låt som saknar både harmoni och sångröst men trots detta blir intressant? Kira kan absolut inte sjunga, men i Belgien 1981 spelade detta uppenbarligen inte så stor roll när man lyckades med konststycket att komponera en låt som inte byter ackord en enda gång. Det sympatiska lågbudgetdunket är ganska svängigt ändå. Tidig tuggummidisco som säkert funkade hyfsat på lokalradion i Charleroi 1981. Enligt mig funkar den ypperligt även idag.

Teisutis Makacinas - Disko Muzika (Lithuania 1982)

Om någon undrar hur moog-disco från Litauen lät 1982 så kommer här svaret. Oupptäckt rariret utgiven på sovjetiska skivbolaget Melodiya 1982. Musikern Teisutis Makacinas presenterar här sex alster vilka tillsammans utgör albumet Disko Muzika. Kort och gott en vara för de litauenbor som 1982 önskade spisa discomusik. Frågan är om dock om det inte var falsk varudeklaration. Disko Muzika ter sig mer som ett vilsamt svepande moog-epos spetsat av harmoniska kvinnoröster än som något att kicka igång ett dansgolv med. Hur som helst är det mycket vackert och sånginsatsrena av vokalkvartetten skapar en skön balans mot de puttrigt pulserande analoga synthljuden. Coolt!

Claire Evren - Elveda sana / Müzik ve ben (Turkey 1981)

Vad jag vet har den turkiska sångerskan Claire Evren endast släppt två singlar. Av de franska texterna att döma konstaterar jag att Claire (som egentligen heter Gülten i förnamn) har någon form av koppling till Frankrike. Det var nämligen i Studio Maia i Paris hon spelade in de bägge spåren på den här singeln. Vi bjuds här på två mediokert producerade försök till disco framförda på franska (och delvis turkiska) av talanglösa Claire. Kompet är minimalistiskt moog-groove som inte heller det alltid innehåller välstämda toner. B-sidan "Müzik ve ben" är helt klart det starkare alstret - underhållande och vacker skräppop när den är som allra bäst/sämst.