För många år sedan hörde jag ett radioprogram med ungersk pop, något jag knappt trodde fanns. Skrev till producenten som skickade två ungerska LP. Detta blev startskottet till ett mångårigt samlande av vinylplattor från obskyra länder, främst Östeuropa och Asien. All tänkbar och otänkbar musik har i en mer eller mindre strid ström förminskat min boendeyta och nu orkar jag inte längre hålla räkningen på hur många plattor jag har. Det är ur denna skivsamling jag här kommer att recensera valda axplock, både egna favoriter och annat udda och underhållande värt att lyfta fram. Den här bloggen tar dig med på en ovanlig musikalisk resa med nedslag i allt från lettisk discoflum, taiwanesisk schlager-progg och rumänsk kitschpop. Hyser ett nästan politiskt inkorrekt intresse för pop från forna diktaturer där den musikaliska utvecklingen haft andra förtecken än hos oss i väst. Har dock haft svårt att helt hålla fingrarna borta från väst, då främst Frankrike och Italien. Du som bara står ut med radiovänlig välproducerad internationell mainstreampop kanske kan få lite problem längs vägen. Men vem vet, kanske kan en gnutta intresse väckas för det okända, bortglömda, bortvalda...

söndag 21 mars 2010

512 KBytes - Kompjuter muzyka (Russia 1987)

Perestrojka och Glasnost banade väg för nya inslag på den sovjetiska musikmarknaden. Projektet "512 KBytes" som bestod av musikerna Andreij Rodionov och Boris Tihomirov är ett bra exempel med LP'n "Computer music". Musiken var något så fantastiskt som datorproducerad. På baksidan av skivomslaget visas också en bild av en urgammal dator med tillhörande bläckstråleskrivare, kanske för att förtydliga för den oinvigde ryssen hur denna märkliga musik skapats. Det här är en ganska udda platta. Andreij och Boris tilläts leka fritt med de enkla musikprogrammen och ut kom en rad spretiga men stundom tjusiga electro-kompositioner i mycket varierande stil. Jag har valt att lägga ut de två godaste mumsbitarna ur denna ljudgryta: dansant pulserande och helt galna "Ja - bortovoij kompjuter", och dystra svepande "My - komanda novoij formatsi". Männen sjunger också, något man också försökt datorisera genom röstförvrängningar. Det här är både knasigt och väldigt udda, men när förnimmelsen av det mörka ryska vemodet bryter igenom blir det ändå riktigt vackert.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar