Senay - Honki ponki (Turkey 1980)

Trots att Senay var mycket populär i Turkiet under hela 70-talet och dessutom representerade landet i en rad internationella festivaler, gav hon endast ut en fullängdare. Den kom 1980 och är ett gott exempel på turkisk disco från decennieskiftet 70-80'tal. Flummigt och skitigt, men samtidigt turkiskt elegant på nåt sätt. Öst möter väst, men pendeln slår helt klart över till väst i det här fallet. Här finns inga orientaliska tongångar alls, däremot sensuella nattklubbsvibrationer och sexiga moogar. Senay sjunger bra och låtarna är genomgående starka. Enligt mig en av de bästa plattorna från Turkiet över huvud taget!
Lyssna till "Dalkavuk" och "Sev kardesim" och låt dig förföras av Istanbuls okrönta discodrottning. Introt till "Dalkavuk" är grymt!

Tessék választani '77 (Hungary 1977)

"Tessék választani" betyder ungefär "Varsågod och välj!" och var en uppmaning till det ungerska radiolyssnarna att utse vilken melodi man uppskattade mest. Tävlingen, som debuterade 1960, var mycket populär under 70-talet och en bit in på 80-talet, men konkurrerades sedermera ut av alltmer västerländskt inspirerad musik. Tessék választani liknade vår svenska melodifestival på det sättet att melodierna var helt nya och inte tidigare vare sig utgivna eller framförda. 1977 gav man ut de bäst placerade låtarna på den här snygga LP'n. Vinnaren var Kovács Kati men här vill jag lyfta fram två andra bidrag. Gruppen Beatrice gör ett riktigt grymt fender-funkigt nästan småproggigt discoförsök med sångerskan Csuka Mónika i spetsen i låten "Gyere kislány gyere". Nästan lika svängigt blir det när supergruppen Neoton här tar sina första stapplande discosteg i låten "Gyere táncolj (Ha zene szól)l". Härligt tjatigt och groovy! Den låten översatte man året efter till engelska - Let's go dancing - som släpptes i flera länder. Förutom Beatrice och Neoton dyker ett antal andra stora namn upp i Tessék választani 1977, såsom Syrius, Generál och Zalatnay Sarolta. Rekommenderas!

Ha Ji Ni (South Korea 1982)

Det räcker att se skivomslaget för att förstå att Ha Ji Ni's LP från 1982 bör vara av intresse. Silverklädd koreanska poserar i rymdskepp. Musiken är väl inte direkt science fiction, men väl en lagom universell mix av västerländsk disco från tidigt 80-tal och koreanskt svårmod. Det fullkomligt kryllar av kvinnliga discostjärnor från Korea under den här intressanta eran, den ena mer uttrycksfull än den andra. Det koreanska språket blir inlevelsefullt när det sjungs och på den här plattan förstärks intrycket av ett hyfsat välproducerat orkesterkomp med vissa inslag av moog. Schysst Seoul-sväng!

Marina Zhuravleva - Potseluij menja tolko raz... (Russia 1989)

Vackra sångerskan Marina Zhuravleva dök upp som en av många nya stjärnor på den ryska pophimlen under de sista skälvande åren innan Sovjetunionen upplöstes. Rysk disco inspirerades under denna tid till stor del av Modern Talking men med en markant mer mollstämd och melankolisk känsla. Att lyssna till Marina's LP från 1989 är som att resa genom en betonggrå förort till Moskva i 40 minusgrader. Marinas röst är iskall i sin brist på nyanser. Sovjetsyntharna jobbar på i full reverb, särskilt i den smärtsamt hjärtekrossande domedagsballaden "Ya ne ta". Ta och lyssna på den, och även maffiga discolåten "Bez tebya" och låt dig förflyttas till en diktatur på ruinens brant.

Huang Chang Ling - (Taiwan, 197?)

Om man söker kinesisk popmusik från 70-talet är mitt tips att gräva i de närmast arkeologiska avlagringar av LP-skivor som släpptes i Taiwan. Även Hong Kong och Singapore spottade förstås också ut vinyl men mina kinesiska guldkorn har jag oftast vaskat fram ur de taiwanesiska tyvärr ofta ganska dåliga LP-pressningarna. Trots visst "surface noise" finns det mycket roligt att hitta. Taiwaneserna var nämligen inte lika finkänsliga av sig när det kom till kvalitén på vare sig sångmässiga eller orkestrala insatser vid inspelningarna. Ostämda gitarrer, slarvigt trakterade trummor och de titt som tätt klumpigt felträffande brass-stötarna ger ett slirigt men underhållande och hjärtligt helhetsintryck.

Sångerskan Huang Chang Ling's LP är ett gott exempel på hur det kunde låta i Taiwan någongång i början av 70-talet (årtal finns nästan aldrig utskrivna på deras vinyler - kanske ville de att musiken skulle vara tidlös?).

Låten jag valt att presentera är en skönt mullrande nästan Eurovisions-mässig fuzzig och smågalen popdänga som inte riktigt vet vart den ska men ändå hittar rätt på nåt sätt. Elegant och pampigt mitt i det sunkiga. Men visst låter det nästan som att Huang Chang Ling befinner sig i ett annat rum när hon sjunger?

Sonia - Sur ma musique (France 1980)

Fransyskan Sonia släppte ett halvdussin singlar i decennieskiftet 70-80 varav "Sur ma musique" är en av de mer intressanta, och då inte enbart för det städat utmanande singelomslaget. Sonia's sång är ljus och småfalsk i sann fransk anda. Lägg sedan till ett hyfsat raffinerat men ändå enkelt pulserande electrokomp i botten och man vill bara ha fler tuggor av småfranskan. Har inte lyckats samla på mig riktigt alla Sonias bakverk ännu, men det är bara roligt att ha något gott att se fram emot.

Någon fullängdare med Sonia har jag inte heller lyckats dofta mig till.

Kovács Kati - Kérdés önmagamhoz (Hungary 1980)

Kati Kovács är än idag en av Ungerns mest inflytelserika kvinnliga artister och hon har kryddat den ungerska populärmusikgulashen med riktigt många paprikor genom åren. Kanske är låten "Kérdés önmagamhoz" från albumet "Tíz" från 1980 den allra starkaste. Den ungerska studio-moogen används lekfullt och resultatet blir rökdoftande mahognyfärgad lounge-electro med ett meloditema så vackert att det gör ont i bröstet. Efter ett långt intro börjar Katis alvarsamma röst poetiskt läsa den säkert mycket vackra texten och det känns som hämtat ur ett psykologisk östeuropeiskt drama. "Kérdés önmagamhoz" betyder "Fråga till mig själv". Kanske finner hon också svaret på sin fråga i detta mästerverk?