Auyang Fei Fei (Taiwan 197?)

Dags för en taiwanesisk superdiva. Auyang Fei Fei började sin musikaliska karriär redan på 60-talet och dyker än idag upp märkbart retuscherad på sina nysläppta CD-album. Enligt mig var hon bäst på 70-talet då hon också hade sin storhetstid med skivsläpp i hela Ostasien. Hennes starka och självsäkra röst träffar kanske inte alltid 100% rätt, men det säger nog egentligen mer om nivån på den taiwanesiska musikproduktionen överlag. När det gäller själva inspelningarna skulle en petig producent säkert ha en del att påpeka vad gäller kvaliteten, men det skulle bli tomma ord i jämförelse med den laddade energi som fyller den här musiken. Bjuder här på tre rafflande alster som stundom känns som teman från gamla 70-talsthrillers. Varning för grymt driv!

Wu Shao Chu (Taiwan 197?)

En av alla de taiwanesiska sångerskor som på 70-talet ständigt släppte LP-skivor var Wu Shao Chu. Har inte en blekaste aning om vilket år hon släppte just den här, men en inte allt för vågad gissning skulle vara runt 1973/74. Som jag tidigare skrivit avrådes den fullblodade musikperfektionisten att lyssna till taiwanesisk 70-talspop. Man skall förvänta sig ett och annat misstag i studion, vilket enligt mig bara höjer underhållningsvärdet. Här används en intressant mellotron, (eller är det en moog?) och mot slutet dyker en manlig "sångare" upp för att härma Wu Shao Chu's hoande i något slags försök att "soula". Komiskt men samtidigt på gränsen till psych i de skönt sprakande elektroniska fuzz-riffen.

Huang Chang Ling - (Taiwan, 197?)

Om man söker kinesisk popmusik från 70-talet är mitt tips att gräva i de närmast arkeologiska avlagringar av LP-skivor som släpptes i Taiwan. Även Hong Kong och Singapore spottade förstås också ut vinyl men mina kinesiska guldkorn har jag oftast vaskat fram ur de taiwanesiska tyvärr ofta ganska dåliga LP-pressningarna. Trots visst "surface noise" finns det mycket roligt att hitta. Taiwaneserna var nämligen inte lika finkänsliga av sig när det kom till kvalitén på vare sig sångmässiga eller orkestrala insatser vid inspelningarna. Ostämda gitarrer, slarvigt trakterade trummor och de titt som tätt klumpigt felträffande brass-stötarna ger ett slirigt men underhållande och hjärtligt helhetsintryck.

Sångerskan Huang Chang Ling's LP är ett gott exempel på hur det kunde låta i Taiwan någongång i början av 70-talet (årtal finns nästan aldrig utskrivna på deras vinyler - kanske ville de att musiken skulle vara tidlös?).

Låten jag valt att presentera är en skönt mullrande nästan Eurovisions-mässig fuzzig och smågalen popdänga som inte riktigt vet vart den ska men ändå hittar rätt på nåt sätt. Elegant och pampigt mitt i det sunkiga. Men visst låter det nästan som att Huang Chang Ling befinner sig i ett annat rum när hon sjunger?