Alla Pugachova - Prishla i govoryo (Russia, 1986)

Alla Pugachova - Rysslands superstjärna nummer ett - kanske inte behöver någon närmare presentation. Alla började sjunga redan som litet barn och har genom decennierna rönt enorma framgångar som både sångerska och skådespelerska. Skandalomsusad, orädd och mångfacetterad har hon trotsat all censur och retat gallfeber på makthavarna i den forna diktaturen. Hur många plattor hon spelat in går knappt att räkna. Under senare år har hon dessutom lanserat en egen parfym och ger även magasinet "Alla". 1997 tävlade hon för Ryssland i Eurovision Song Contest och hon har också utsetts till UNICEF-ambassadör. I Sverige blev hon känd genom TV-profilen Jacob Dahlin och hans program och hon släppte några plattor även här.
Den här LP:n kom 1986 och jag tycker att låten "Gonka" är ett gott exempel på divans expressiva sångstil. Låten är ett riktigt monster till discolåt med ett spännande och tungt arrangemang i rysk 80-talsanda.

512 KBytes - Kompjuter muzyka (Russia 1987)

Perestrojka och Glasnost banade väg för nya inslag på den sovjetiska musikmarknaden. Projektet "512 KBytes" som bestod av musikerna Andreij Rodionov och Boris Tihomirov är ett bra exempel med LP'n "Computer music". Musiken var något så fantastiskt som datorproducerad. På baksidan av skivomslaget visas också en bild av en urgammal dator med tillhörande bläckstråleskrivare, kanske för att förtydliga för den oinvigde ryssen hur denna märkliga musik skapats. Det här är en ganska udda platta. Andreij och Boris tilläts leka fritt med de enkla musikprogrammen och ut kom en rad spretiga men stundom tjusiga electro-kompositioner i mycket varierande stil. Jag har valt att lägga ut de två godaste mumsbitarna ur denna ljudgryta: dansant pulserande och helt galna "Ja - bortovoij kompjuter", och dystra svepande "My - komanda novoij formatsi". Männen sjunger också, något man också försökt datorisera genom röstförvrängningar. Det här är både knasigt och väldigt udda, men när förnimmelsen av det mörka ryska vemodet bryter igenom blir det ändå riktigt vackert.

Eduard Artemiev - Teplo zemli/Warmth of Earth (Russia 1985)

Denna rock-suite från 1985 är bland det mest pretentiösa av populärmusik man kan hitta från Sovjetunionen. Tonsatt av Eduard Artemiev och framförd av gruppen Boomerang med sångerskan Zhanna Rozhdestvenskaya. Texterna är inspirerade av uråldriga eskimå-legender fyllda av magi. Att lyssna sig igenom detta svulstiga symfoniska musikverk är också ren magi. Musikaliskt sett är det ett mästerverk. Musikerna trakterar allehanda instrument med skärpa och finess i ett många gånger imponerande komplicerat ackompanjemang. Sovjetiska moogsynthar leker tafatt i ett ständigt föränderligt nätverk av ljud, och Zhanna's säkra stämma hittar rätt i labyrinterna. Det vill till att man öppnar sina sinnen för att släppa in den här musiken. Lyckas man blir resan genom de nio låtarna en krävande men mycket vacker upplevelse. Plattan är som en parodi på rysk progressiv symfonirock, men det är äkta vara.
Hör hur den vackra "Kto ya" växer och blommar ut i all sin dysterhet. För den som orkar rekommenderar jag även "Na beregu mlechnogo puti" - ett fullkomligt omöjligt stycke musik som ställer höga krav på lyssnaren att hänga med i svängarna, och definitivt inget man nynnar på i duschen. Överarbetat men genialiskt!

Marina Zhuravleva - Potseluij menja tolko raz... (Russia 1989)

Vackra sångerskan Marina Zhuravleva dök upp som en av många nya stjärnor på den ryska pophimlen under de sista skälvande åren innan Sovjetunionen upplöstes. Rysk disco inspirerades under denna tid till stor del av Modern Talking men med en markant mer mollstämd och melankolisk känsla. Att lyssna till Marina's LP från 1989 är som att resa genom en betonggrå förort till Moskva i 40 minusgrader. Marinas röst är iskall i sin brist på nyanser. Sovjetsyntharna jobbar på i full reverb, särskilt i den smärtsamt hjärtekrossande domedagsballaden "Ya ne ta". Ta och lyssna på den, och även maffiga discolåten "Bez tebya" och låt dig förflyttas till en diktatur på ruinens brant.