För många år sedan hörde jag ett radioprogram med ungersk pop, något jag knappt trodde fanns. Skrev till producenten som skickade två ungerska LP. Detta blev startskottet till ett mångårigt samlande av vinylplattor från obskyra länder, främst Östeuropa och Asien. All tänkbar och otänkbar musik har i en mer eller mindre strid ström förminskat min boendeyta och nu orkar jag inte längre hålla räkningen på hur många plattor jag har. Det är ur denna skivsamling jag här kommer att recensera valda axplock, både egna favoriter och annat udda och underhållande värt att lyfta fram. Den här bloggen tar dig med på en ovanlig musikalisk resa med nedslag i allt från lettisk discoflum, taiwanesisk schlager-progg och rumänsk kitschpop. Hyser ett nästan politiskt inkorrekt intresse för pop från forna diktaturer där den musikaliska utvecklingen haft andra förtecken än hos oss i väst. Har dock haft svårt att helt hålla fingrarna borta från väst, då främst Frankrike och Italien. Du som bara står ut med radiovänlig välproducerad internationell mainstreampop kanske kan få lite problem längs vägen. Men vem vet, kanske kan en gnutta intresse väckas för det okända, bortglömda, bortvalda...
Visar inlägg med etikett Latvia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Latvia. Visa alla inlägg

lördag 24 april 2010

Eolika - Pasaule pasaulit (Latvia, 1985)

Gruppen Eolika började som Beatles-kopia i slutet av 60-talet, men som så många andra östeuropeiska grupper omformades de genom åren, och i början av 80-talet bestod gruppen av två tjejer och två killar. Ett "lettiskt ABBA" hette det. Björn och Benny skulle kunna ta illa vid sig av en sådan jämförelse, men Eolika var trots allt ett av de mest folkligt populära grupperna i Lettland under 80-talet. Trots detta albums spretiga låtutbud och svaga produktion glittrar det ändå till på sina ställen, och små korta sekvenser kan man med lite god vilja skönja en smula Agnetha och Annifrid. Det bästa exemplet på detta är storhiten "Pasaule pasaulit" som helt klart är den starkaste och svängigaste låten på plattan. Denna förmodade sommarplåga hade kunnat hamna högt om Lettland hade tillåtits delta i Eurovision 1985. Österländskt inspirerade discolåten "Karavana" är inte heller så dum - hopplöst efter sin tid, men ändå tillräckligt analog och sovjet-minimalistisk för att kännas "rätt" på 2010-talet.

söndag 21 mars 2010

Mirdza Zivere - Viena diena mana muza (Latvia 1979)

Grymt cool platta med lettiska allround-sångerskan Mirdza Zivere och gruppen Modo. Den här musiken spräcker eventuella fördomar om att nattlivet i Riga 1979 skulle låta tråkigt. Mirdza tar ut svängarna med sin excentriska sångstil, och hon rör sig mellan funk och disco med smärre uppehåll vid traditionell easy-listening-pop. Kan inte låta bli att presentera tre guldkorn från den här plattan. Först ut är "Vienmer but" - ett smäckert minimalistiskt discobygge baserat på moog och coola breaks. Monotont och naket - definitivt bland det coolaste jag hört från Lettland. Därefter slow-funkiga "Zozefino" som visar upp Mirdza's mer sexiga sida. Låten är som hämtad ur en mjukporrscen, ett intryck som förstärks av de sensuella suckar och stön Mirdza försiktigt ger ifrån sig i andra akten. Även här är det Modo's moog som lägger an tonen i det fenomenala meloditemat. Slutligen galna "Saules ritmi" - snuskigt skön jazzdisco som fullkomligt sprakar av moogpiruetter och drumbreaks. En honnör till alla letter - ni har något att vara riktigt stolta över!