Michel David + Mariann et Jeanett - Amour: 2+1 (France 1974)

Alla med grundläggande kunskap i matematik anar av titeln Amour: 2+1 att den här kärleksakten inte endast innefattar två deltagare, utan tre. Michel David och Marianne inleder mjukt till det släpiga sensuella "Je t'aime moi non plus"-kompet. När efter en stund även Jeanett ansluter är trekanten ett faktum. Den sista minuten är de stönande älskogsljuden så dominanta att musiken nästan försvinner. Den icke byxmyndige kan dock lyssna på B-sidans instrumentala version.

Caroline Grimm - Parce que c'est vous (France 1987)

Dags för falsksång! Franska Caroline Grimm fick förmodligen inte skivkontrakt för sin sköna stämma, utan snarare sitt fördelaktiga yttre. Det är dock jag tacksam för, och säkert en handfull andra nördar som anser att det musikaliska värdet många gånger höjs ju sämre artisten sjunger. I Caroline Grimm's fall råder sannerligen denna matematik. Hennes spruckna och falska stämma ger dessa spröda sensuella melodier näring. För den som har svårt att följa Carolines tveksamma sång ger de franska 80-talssyntharna en tydlig och kanske välbehövlig vägledning. Caroline plågade gehörmaffian med sisådär 4-5 singlar från 1985 till 1990. Beklagligt att det inte blev mer anser jag. Det här är hennes andra singel, och B-sidan heter mycket passande "La face B".

Do Vissinga - Porto Vecchio (France 1982)

Man kan fråga sig om anledningen till att fransyskan Do Vissinga poserar nästan helt naken på sitt singelomslag är att väcka intresse hos manliga musikköpare eller att helt enkelt signalera att hennes musik är av erotisk art. Den vackra melodin Porto Vecchio skulle förvisso kunna vara ett tema hämtat från en erotisk film, utan att för den skull vara porrig. Det är en melodi fylld av vemod och fransk melankoli och man kan riktigt se hur avklädda Do Vissinga leder en häst över stranden i en potentiell musikvideo.

Sonia - Sur ma musique (France 1980)

Fransyskan Sonia släppte ett halvdussin singlar i decennieskiftet 70-80 varav "Sur ma musique" är en av de mer intressanta, och då inte enbart för det städat utmanande singelomslaget. Sonia's sång är ljus och småfalsk i sann fransk anda. Lägg sedan till ett hyfsat raffinerat men ändå enkelt pulserande electrokomp i botten och man vill bara ha fler tuggor av småfranskan. Har inte lyckats samla på mig riktigt alla Sonias bakverk ännu, men det är bara roligt att ha något gott att se fram emot.

Någon fullängdare med Sonia har jag inte heller lyckats dofta mig till.