Patrizia Pellegrino - Musica spaziale (Italy, 1982)

Porrstjärnan Patrizia Pellegrino, som presenterats tidigare i denna blogg, överraskar åter med ett makalöst snyggt dansgolvsalster i samma elektroniska anda som Automaticamore från 1981. Samma upphovsmän ligger förstås bakom även här och det är singelns B-sidan "Musica spaziale" det handlar om. Lågmält och ödsligt men ändå dramatiskt och laddat. Italien 1982 när det är som allra bäst.

Krystyna Pronko - Deszcz w cisnej (Poland, 1978)

En av de bästa kvinnliga sångrösterna från Polen anser jag tillhör sångerskan Krystyna Pronko. Hon debuterade i början av 70-talet och det var pop med inslag av jazz och soul som stod på repertoaren. Krystyna är otroligt musikalisk och leker fram melodierna med sin varma men ändå starka röst. Polen producerade tonvis av jazz och progg under 70-talet, och det typiskt polska 70-talssoundet återfinns också på denna platta. Orkestern spelar tight och med stor talang, och extra pretentiöst och proffsigt blir intrycket med Krystynas polska sång. Titelspåret "Deszcz w cisnje" är ett riktigt skönt discodoftande deckartema med sexiga wahwah-gitarrer och hammondorglar. Ger också ett smakprov på Krystynas något mer finstämda sida i vackra "Welon". Musik jag aldrig kommer att tröttna på.

Savoy - Anotimpuri (Romania 1978)

Rumänska folk-proggarna Savoy har sedan mitten av 70-talet släppt massor med plattor. Varning för deras senare plattor dock, det är de fyra första som är värda att uppmärksamma. Rumänska folktoner blandas elegant med progressiva och psychadeliska influenser till en förträfflig enhet. Moog-synthar och panflöjter kokas ihop med fuzz och dist till en skön ljudsoppa, och att själva låtarna därtill är flummigt monotona och funkigt medryckande gör Savoy's musik smått genialisk. I mitt tycke det bästa Rumänien kunde visa upp under 70-talet, även om Sfinx, Phoenix m.fl. konkurrerade ganska starkt. Plattan "Anotimpuri" är en av gruppens mer okända alster, och om jag räknat rätt deras tredje. Rekommenderas varmt till alla moog-älskare med en dragning åt Stereolab-monotoni. Savoy stinker både ladugård och marijuana på samma gång. Låter det tilltalande går det bra att flumma loss här till det sköna drivet i "Stea stralucitoare" eller delta i den söta lilla moog-seansen "Adio, pica frunza".

Alla Pugachova - Prishla i govoryo (Russia, 1986)

Alla Pugachova - Rysslands superstjärna nummer ett - kanske inte behöver någon närmare presentation. Alla började sjunga redan som litet barn och har genom decennierna rönt enorma framgångar som både sångerska och skådespelerska. Skandalomsusad, orädd och mångfacetterad har hon trotsat all censur och retat gallfeber på makthavarna i den forna diktaturen. Hur många plattor hon spelat in går knappt att räkna. Under senare år har hon dessutom lanserat en egen parfym och ger även magasinet "Alla". 1997 tävlade hon för Ryssland i Eurovision Song Contest och hon har också utsetts till UNICEF-ambassadör. I Sverige blev hon känd genom TV-profilen Jacob Dahlin och hans program och hon släppte några plattor även här.
Den här LP:n kom 1986 och jag tycker att låten "Gonka" är ett gott exempel på divans expressiva sångstil. Låten är ett riktigt monster till discolåt med ett spännande och tungt arrangemang i rysk 80-talsanda.

Eolika - Pasaule pasaulit (Latvia, 1985)

Gruppen Eolika började som Beatles-kopia i slutet av 60-talet, men som så många andra östeuropeiska grupper omformades de genom åren, och i början av 80-talet bestod gruppen av två tjejer och två killar. Ett "lettiskt ABBA" hette det. Björn och Benny skulle kunna ta illa vid sig av en sådan jämförelse, men Eolika var trots allt ett av de mest folkligt populära grupperna i Lettland under 80-talet. Trots detta albums spretiga låtutbud och svaga produktion glittrar det ändå till på sina ställen, och små korta sekvenser kan man med lite god vilja skönja en smula Agnetha och Annifrid. Det bästa exemplet på detta är storhiten "Pasaule pasaulit" som helt klart är den starkaste och svängigaste låten på plattan. Denna förmodade sommarplåga hade kunnat hamna högt om Lettland hade tillåtits delta i Eurovision 1985. Österländskt inspirerade discolåten "Karavana" är inte heller så dum - hopplöst efter sin tid, men ändå tillräckligt analog och sovjet-minimalistisk för att kännas "rätt" på 2010-talet.

Auyang Fei Fei (Taiwan 197?)

Dags för en taiwanesisk superdiva. Auyang Fei Fei började sin musikaliska karriär redan på 60-talet och dyker än idag upp märkbart retuscherad på sina nysläppta CD-album. Enligt mig var hon bäst på 70-talet då hon också hade sin storhetstid med skivsläpp i hela Ostasien. Hennes starka och självsäkra röst träffar kanske inte alltid 100% rätt, men det säger nog egentligen mer om nivån på den taiwanesiska musikproduktionen överlag. När det gäller själva inspelningarna skulle en petig producent säkert ha en del att påpeka vad gäller kvaliteten, men det skulle bli tomma ord i jämförelse med den laddade energi som fyller den här musiken. Bjuder här på tre rafflande alster som stundom känns som teman från gamla 70-talsthrillers. Varning för grymt driv!

Markéta Muchová - Superden (Czech Republic 1985)

Tjeckiska discostjärnan Markéta Muchová fick äran att stå i rampljuset under en mycket begränsad period i mitten av 80-talet. Hon samarbetade med den omåttligt populäre sångaren Michal David som också producerade hennes enda LP "Superden". Varför det inte blev något fortsatt studioarbete för Markéta förklaras möjligen när man hör till hennes ljuva stämma. Hon är en svag sångerska på alla sätt, men vad spelar det för roll när man backas upp av en fet electromatta av avgasstinkande tjeckiska synthar? De rakryggade distinkta hitlåtarna är sorgset mollstämda, något Markéta tycks hantera med en närmast uppkäftig distans i sina nonchalant lama sånginsatser. Det är just i mötet mellan det starka och svaga det här albumet får in sin fullträff. Låtarna "Sázej na m e" och "Zarli, Zarli" tar oss med på en kittlande färd i en trimmad Skoda-taxi genom Prags smutsigaste ytterområden.