Khurmo Shirinova - Lali badakhshon (Tajikistan 1984)

Den ringa information som finns att inhämta i ämnet tadjikisk populärmusik under sovjetväldets tid gör gällande att sångerskan Khurmo Shirinova var ett av de heta namnen, och att gruppen Gulshan stod för merparten av vad som producerades i den kanske mest okända av sovjetrepublikerna. Denna LP från 1984 är inget undantag. Någon bild av sångerskan ansåg inte det sovjetiska skivbolaget Melodiya behövdes för att marknadsföra hennes musik, och valde istället en blek landskapsmålning. Lyssnar man till Khurmo's låtar är det dock inte alls svårt att i sinnet göra ett besök i de tadjikiska vilda bergslandskapen. Här blandas pop och folk med ett synnerligen skickligt manér. Tadjikiska är nära besläktat med persiska, och tydliga musikaliska kopplingar finns till de iranska sångerskorna från 70-talet, som t.ex Googoosh och Ramesh. Skillnaden är att detta trots allt är från Sovjetunionen och därmed kryddat med några matskedar rysk melankoli. Vill man göra gjädjeskutt är Khurmo Shirinovas musik definitivt inte den rätta vinjetten. Svårmodet vilar tungt över hela produktionen inte minst tack vare Khurmos sorgliga sång på tadjikiska. Först ut här är "Kalmbam ba dod ast" - ett rätt avancerat stycke schlagerpop med slingrande moogvirvlar och trivsam orkestrering. Därefter drar deppiga och mer folkinspirerade "Paidot kardam" ner tempot ytterligare. Den här plattan pressades bara i 1200 ex så förvara den väl om du mot all förmodan skulle hitta en.

Neoton Família - A família (Hungary 1981)

Neoton Família är Ungerns i särklass största och mest välkända grupp. Många drar paralleller till ABBA vilket är fullt förståeligt. Neoton började som en Beatles-kopia i slutet av 60-talet, men formades sedermera till ett fullfjädrat discoprojekt som sålde guld i Japan och Korea, för att inte tala om vilka mängder album man släppte i hemlandet. Skulle inte förvåna mig om det går att hitta minst en Neoton-platta i varje ungerskt hem. Rynkiga och småplufsiga strålar de samman än idag och framför sina gamla hits och det finns ingen hejd på hur många starka låtar de producerat. Det är väl kanske de snygga och tuffa sångerskorna Éva Csepregi och Éva Pál som sätter mest prägel på gruppen, och då menar jag inte bara visuellt - dom sjunger också riktigt bra!
Den här plattan är från 1981 när gruppen var i sitt esse. Njut av två härliga ABBA-stinkande discohittar - pampiga "Kétszázhúsz felett" som f.ö handlar om en racerbana, och käcka "Caligula".

Grupul Stereo - LP (Romania 1984)

Dessa bägge damer utgör Grupul Stereo, och tro det eller ej men trots det bleka omslaget är den här plattan från 1984. Rumänska skivomslag kunde ibland vara tunna som omslagspapper, men musiken desto tjockare i sitt sound. Bakom de här tjejerna agerar musikern Adrian Enescu som var en hejare på synthar. Tidigare under 80-talet släppte han plattorna Funky Synthersizer I och II vilka idag blivit eftertraktade samlingsobjekt för electronördar. Liknande stil går igen även på Grupul Stereo's album. Soundet är fattigt, kallt och lite burkigt. Typiskt rumänskt 80-tal säger jag. Men det nakna kompet skapar en lätt kuslig känsla som faktiskt gör de småtrista melodierna lite mer intressanta än vad de kanske egentligen är. Hade jag hört det här 1984 hade jag skakat på huvudet. Nu lägger jag snarare huvudet på sned och lyssnar intresserat till detta anspråkslösa skumma italo-försök.

Alioni - LP (Georgia 1987)

Bakom dessa antika stenansikten döljer sig något så oväntat och märkligt som ett rockband från Georgien enbart bestående av barn. Ingen i gruppen Alioni är äldre än 13 år och med denna information har jag förståelse för att mångas intresse svalnar. Men i detta fall blir man faktiskt förvånad och imponerad över hur dessa barnrumpor lyckas få till musik av så hög kvalité. Skivan är inspelad 1986 och utgiven 1987, men soundet låter snarare som 1967. Keyboardinläggen avslöjar dock att detta kan ha något med 80-talet att göra, men förvirringen kvarstår. Under sovjettiden var det av någon anledning populärt med barngrupper i Georgien och Armenien, och det intressanta är att det är barn som spelar vuxen musik, som om deras föräldrar står i kulisserna och styr. Språket är förstås georgiska, och notera även det vackra men fullständigt omöjliga georgiska skriftspråket på omslaget. Namn som Ai, Lakhti och Mziuri kan läggas på minnet om man vill gräva djupare i denna märkliga genre.
Här poserar Alioni i studion.








Lyssna här till psych-influerade "Vitsekvot tsven" och snygga proggressiva "Samshoblos tsa" som överträffar roliga timmen med hästlängder. Lillgammalt!

Angie Bee - Bella di plastica (Italy 1980)

Kitsch-disco i sin allra yppersta form med italienska "artisten" Angie Bee. Vem hon var har jag inte en aning om, och något ytterligare än den här singeln vågar jag nästan gissa att hon inte har gett ifrån sig. Sjunga kunde hon inte heller, ungefär på samma sätt som Cicciolina inte heller kunde men ändå gjorde. Men låta bli att dansa till Bella di plastica är inte det lättaste, för det svänger rätt bra om det här lilla söta tuggummit till låt. Den effektfulla basgången à la sent 70-tal lägger en trygg grund åt alla "nya" electro-blipp-blopp-ljud och resultatet blir typisk plastdisco från 1980. Troligtvis totalt utklassad ett fåtal år senare av den riktigt tunga italo-discon, men en god början för ett nytt decennium. Var så goda och ta en klunk av Angie Bee's apelsindrink, den är lika god idag som för 30 år sedan!

Julie Remie - Engkau sinar hidup ku (Malaysia 1977)

Eventuella fördomar om att populärmusik från Malaysia är snäll, harmonisk och soft besannas av Julie Remies honungsljuva nästan barnsliga röst. Hennes LP från 1977 är som ett genomsnitt av hur pop lät i Malaysia på 70-talet. Musiken andas både tropisk hetta och monsunregn, och det exotiska språket är nästan som terapi fast man inte förstår ett ord. Man blir lugn och avkopplad helt enkelt. Moog av hög procentsats är dessutom en dominant ingrediens i flera av de välskakade drinkarna på plattan. Den mest cocosdoftande och läskande av dem alla är nog "Ku tetap bahgia" som serveras här. Skål!

Plexi & Frutti - Tüzforrás (Hungary 1989)

Ungerns svar på Lili & Sussi. Sångerskorna Plexi & Frutti var inga nykomlingar när de 1989 när LP'n Tüzforrás släpptes. Redan i mitten av 80-talet jobbade de ihop med ungerska rockgruppen Hungária, som 1986 blev discokvartetten Modern Hungária där Plexi & Frutti utgjorde den kvinnliga hälften. Tjejernas musik är en mix av italo och electro men med östeuropeiska förtecken så tillvida att man inte direkt plockat fram den stora plånboken i samband med den här produktionen. Resultatet är trots detta förvånansvärt genialiskt. Låtarna är inte alls pjåkiga och det finns en genomgående tyngd skapad av den intelligenta synthbas som liksom bär fram lågbudgetsoundet. Orchestraljuden drämmer till när man minst anar det, och i låten "A vásár" (marknaden) bjuds vi dessutom på ett antal märkliga samplingar - spädbarnsskrik blandas med manliga grymtningar. Galet men oemotståndligt! Plexi & Frutti kunde haft framtiden för sig på den ungerska musikmarknaden, men tyvärr har inga livstecken rapporterats sedan denna kultklassiker pressades.
Njut här till "A vásár" och titelspåret "Tüzforrás" och be till hunnernas konung om en comeback!