För många år sedan hörde jag ett radioprogram med ungersk pop, något jag knappt trodde fanns. Skrev till producenten som skickade två ungerska LP. Detta blev startskottet till ett mångårigt samlande av vinylplattor från obskyra länder, främst Östeuropa och Asien. All tänkbar och otänkbar musik har i en mer eller mindre strid ström förminskat min boendeyta och nu orkar jag inte längre hålla räkningen på hur många plattor jag har. Det är ur denna skivsamling jag här kommer att recensera valda axplock, både egna favoriter och annat udda och underhållande värt att lyfta fram. Den här bloggen tar dig med på en ovanlig musikalisk resa med nedslag i allt från lettisk discoflum, taiwanesisk schlager-progg och rumänsk kitschpop. Hyser ett nästan politiskt inkorrekt intresse för pop från forna diktaturer där den musikaliska utvecklingen haft andra förtecken än hos oss i väst. Har dock haft svårt att helt hålla fingrarna borta från väst, då främst Frankrike och Italien. Du som bara står ut med radiovänlig välproducerad internationell mainstreampop kanske kan få lite problem längs vägen. Men vem vet, kanske kan en gnutta intresse väckas för det okända, bortglömda, bortvalda...

söndag 18 april 2010

Fujiko Nara - Hiroshi (Japan, 1972)

Jag undrar om inte Japan står för den mest kvantitativa skivproduktionen i världen. Det finns så många artister att det är omöjligt att få en överblick, och dessutom låter mycket likadant. Det gör mig ingenting eftersom det mesta låter väldigt bra, och det känns dessutom tryggt att veta att det finns en aldrig sinande källa att ösa ur. Sångerskan Fujiko Nara hör till genren "Idol-pop" och släppte ett smärre antal plattor i början av 70-talet. Anledningen till att hon över huvud taget fick besöka en inspelningsstudio var inte för sångröstens skull - stundom ligger hon en halv ton för lågt och sången svajar rejält på sina ställen. Nej, hon var som så många andra japanska "sångerskor" vacker att se på, och jobbade säkert också som skådespelerska i mer eller mindre rumsrena filmer. Låten "Hiroshi" fångar det komplexa - riktigt snygg välproducerad låt med usel sångerska. Kan det bli bättre?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar