För många år sedan hörde jag ett radioprogram med ungersk pop, något jag knappt trodde fanns. Skrev till producenten som skickade två ungerska LP. Detta blev startskottet till ett mångårigt samlande av vinylplattor från obskyra länder, främst Östeuropa och Asien. All tänkbar och otänkbar musik har i en mer eller mindre strid ström förminskat min boendeyta och nu orkar jag inte längre hålla räkningen på hur många plattor jag har. Det är ur denna skivsamling jag här kommer att recensera valda axplock, både egna favoriter och annat udda och underhållande värt att lyfta fram. Den här bloggen tar dig med på en ovanlig musikalisk resa med nedslag i allt från lettisk discoflum, taiwanesisk schlager-progg och rumänsk kitschpop. Hyser ett nästan politiskt inkorrekt intresse för pop från forna diktaturer där den musikaliska utvecklingen haft andra förtecken än hos oss i väst. Har dock haft svårt att helt hålla fingrarna borta från väst, då främst Frankrike och Italien. Du som bara står ut med radiovänlig välproducerad internationell mainstreampop kanske kan få lite problem längs vägen. Men vem vet, kanske kan en gnutta intresse väckas för det okända, bortglömda, bortvalda...

måndag 12 april 2010

Khurmo Shirinova - Lali badakhshon (Tajikistan 1984)

Den ringa information som finns att inhämta i ämnet tadjikisk populärmusik under sovjetväldets tid gör gällande att sångerskan Khurmo Shirinova var ett av de heta namnen, och att gruppen Gulshan stod för merparten av vad som producerades i den kanske mest okända av sovjetrepublikerna. Denna LP från 1984 är inget undantag. Någon bild av sångerskan ansåg inte det sovjetiska skivbolaget Melodiya behövdes för att marknadsföra hennes musik, och valde istället en blek landskapsmålning. Lyssnar man till Khurmo's låtar är det dock inte alls svårt att i sinnet göra ett besök i de tadjikiska vilda bergslandskapen. Här blandas pop och folk med ett synnerligen skickligt manér. Tadjikiska är nära besläktat med persiska, och tydliga musikaliska kopplingar finns till de iranska sångerskorna från 70-talet, som t.ex Googoosh och Ramesh. Skillnaden är att detta trots allt är från Sovjetunionen och därmed kryddat med några matskedar rysk melankoli. Vill man göra gjädjeskutt är Khurmo Shirinovas musik definitivt inte den rätta vinjetten. Svårmodet vilar tungt över hela produktionen inte minst tack vare Khurmos sorgliga sång på tadjikiska. Först ut här är "Kalmbam ba dod ast" - ett rätt avancerat stycke schlagerpop med slingrande moogvirvlar och trivsam orkestrering. Därefter drar deppiga och mer folkinspirerade "Paidot kardam" ner tempot ytterligare. Den här plattan pressades bara i 1200 ex så förvara den väl om du mot all förmodan skulle hitta en.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar