Koós János - Csillag ölén (Hungary 1983)

Av skivomslaget till Koós János platta från 1983 att döma torde förväntningarna hållas låga vad avser musikalisk kvalité. Koós är ett av de stora namnen i den Ungerns pompösa schlagerepidemi som härjade under kommunisteran i landet, och än idag ses han framföra sina gamla hits ommixade till lite lagom daterade eurodiscobeat. Låten "Csillag ölén" från 1983 hör dock inte till dessa hits, och om den gjorde det hade man inte behövt mixa särskilt mycket för att göra låten mer dansant. I sin originalversion är den nämligen förvånansvärt modern och före sin tid. Den distinkta trummaskinen slamrar på för kung och fosterland, spetsat av snygga syntheffekter, och det enda som doftar 1983 är möjligen brassinslagen. Melankolisk electrodisco med en stor gnutta ungerskt temperament.

Anna Oxa - Codice uomo (Italy, 1979)

Ännu en italiensk megadiva, men denna gång en synnerligen talangfull och välsjungande sådan. Kanske ett av Italiens största namn, uppskattad för sin stora röst och sitt uttrycksfulla artisteri snarare än lättkläddhet som så ofta annars i detta land.
Plattan från 1979 uppkallad efter det egna namnet - Anna Oxa - är hennes andra. Bland de ganska traditionella italienska 70-talsballaderna på albumet har jag fastnat för den mest sexiga och "svåra" - "Codice uomo". Effektfullt och smått flummigt arrangemang lägger en behaglig matta till den här svepande och vackra melodin som stundom nästan viskas fram av Annas väsande stämma. En sån där låt man vill höra om och om igen.

Patrizia Pellegrino - Musica spaziale (Italy, 1982)

Porrstjärnan Patrizia Pellegrino, som presenterats tidigare i denna blogg, överraskar åter med ett makalöst snyggt dansgolvsalster i samma elektroniska anda som Automaticamore från 1981. Samma upphovsmän ligger förstås bakom även här och det är singelns B-sidan "Musica spaziale" det handlar om. Lågmält och ödsligt men ändå dramatiskt och laddat. Italien 1982 när det är som allra bäst.

Krystyna Pronko - Deszcz w cisnej (Poland, 1978)

En av de bästa kvinnliga sångrösterna från Polen anser jag tillhör sångerskan Krystyna Pronko. Hon debuterade i början av 70-talet och det var pop med inslag av jazz och soul som stod på repertoaren. Krystyna är otroligt musikalisk och leker fram melodierna med sin varma men ändå starka röst. Polen producerade tonvis av jazz och progg under 70-talet, och det typiskt polska 70-talssoundet återfinns också på denna platta. Orkestern spelar tight och med stor talang, och extra pretentiöst och proffsigt blir intrycket med Krystynas polska sång. Titelspåret "Deszcz w cisnje" är ett riktigt skönt discodoftande deckartema med sexiga wahwah-gitarrer och hammondorglar. Ger också ett smakprov på Krystynas något mer finstämda sida i vackra "Welon". Musik jag aldrig kommer att tröttna på.

Savoy - Anotimpuri (Romania 1978)

Rumänska folk-proggarna Savoy har sedan mitten av 70-talet släppt massor med plattor. Varning för deras senare plattor dock, det är de fyra första som är värda att uppmärksamma. Rumänska folktoner blandas elegant med progressiva och psychadeliska influenser till en förträfflig enhet. Moog-synthar och panflöjter kokas ihop med fuzz och dist till en skön ljudsoppa, och att själva låtarna därtill är flummigt monotona och funkigt medryckande gör Savoy's musik smått genialisk. I mitt tycke det bästa Rumänien kunde visa upp under 70-talet, även om Sfinx, Phoenix m.fl. konkurrerade ganska starkt. Plattan "Anotimpuri" är en av gruppens mer okända alster, och om jag räknat rätt deras tredje. Rekommenderas varmt till alla moog-älskare med en dragning åt Stereolab-monotoni. Savoy stinker både ladugård och marijuana på samma gång. Låter det tilltalande går det bra att flumma loss här till det sköna drivet i "Stea stralucitoare" eller delta i den söta lilla moog-seansen "Adio, pica frunza".

Alla Pugachova - Prishla i govoryo (Russia, 1986)

Alla Pugachova - Rysslands superstjärna nummer ett - kanske inte behöver någon närmare presentation. Alla började sjunga redan som litet barn och har genom decennierna rönt enorma framgångar som både sångerska och skådespelerska. Skandalomsusad, orädd och mångfacetterad har hon trotsat all censur och retat gallfeber på makthavarna i den forna diktaturen. Hur många plattor hon spelat in går knappt att räkna. Under senare år har hon dessutom lanserat en egen parfym och ger även magasinet "Alla". 1997 tävlade hon för Ryssland i Eurovision Song Contest och hon har också utsetts till UNICEF-ambassadör. I Sverige blev hon känd genom TV-profilen Jacob Dahlin och hans program och hon släppte några plattor även här.
Den här LP:n kom 1986 och jag tycker att låten "Gonka" är ett gott exempel på divans expressiva sångstil. Låten är ett riktigt monster till discolåt med ett spännande och tungt arrangemang i rysk 80-talsanda.

Eolika - Pasaule pasaulit (Latvia, 1985)

Gruppen Eolika började som Beatles-kopia i slutet av 60-talet, men som så många andra östeuropeiska grupper omformades de genom åren, och i början av 80-talet bestod gruppen av två tjejer och två killar. Ett "lettiskt ABBA" hette det. Björn och Benny skulle kunna ta illa vid sig av en sådan jämförelse, men Eolika var trots allt ett av de mest folkligt populära grupperna i Lettland under 80-talet. Trots detta albums spretiga låtutbud och svaga produktion glittrar det ändå till på sina ställen, och små korta sekvenser kan man med lite god vilja skönja en smula Agnetha och Annifrid. Det bästa exemplet på detta är storhiten "Pasaule pasaulit" som helt klart är den starkaste och svängigaste låten på plattan. Denna förmodade sommarplåga hade kunnat hamna högt om Lettland hade tillåtits delta i Eurovision 1985. Österländskt inspirerade discolåten "Karavana" är inte heller så dum - hopplöst efter sin tid, men ändå tillräckligt analog och sovjet-minimalistisk för att kännas "rätt" på 2010-talet.