Ännu en italiensk megadiva, men denna gång en synnerligen talangfull och välsjungande sådan. Kanske ett av Italiens största namn, uppskattad för sin stora röst och sitt uttrycksfulla artisteri snarare än lättkläddhet som så ofta annars i detta land.Plattan från 1979 uppkallad efter det egna namnet - Anna Oxa - är hennes andra. Bland de ganska traditionella italienska 70-talsballaderna på albumet har jag fastnat för den mest sexiga och "svåra" - "Codice uomo". Effektfullt och smått flummigt arrangemang lägger en behaglig matta till den här svepande och vackra melodin som stundom nästan viskas fram av Annas väsande stämma. En sån där låt man vill höra om och om igen.
